thingsinlifes

Varför tillåter jag mig själv att tro på någonting som aldrig kommer bli av?
Varför hoppas jag att bara för att du hör av dig så betyder det nånting?

Det var så skönt att komma iväg ett tag, pausa livet här hemma och bara leva i nuet någon annanstans.
Jag vill att du ska tänka på mig så som jag tänker på dig. Saknar du mig eller var det bara något tillfälligt som gick över när vi var med varandra? Fick du den dosen av mig då som behövdes för att du ska fortsätta gå vidare?

Det kanske är hög tid att gå vidare nu. Men jag är inte redo och du gör det inte lättare genom att vara så fin som du är. Och även om jag går vidare så vet jag att jag kommer ge mig bara du ber.

Jag finns här om du vill.

Ett par fina rader jag hittade i en fin blogg www.mangofisk.se :)

"Then you held me. And you kissed me. Still i thought i could resist. But every time you kissed me, every time you touched me i cleared out a little more room for you in my life.
And for the butterflies in my stomach."