en stor gest
Jag skulle inte ha varit med dig idag, jag vet det, jag känner det i magen nu efteråt. Det här kommer bli som väntat, dåligt. Magkänslan säger att jag inte skulle åkt till dig att jag har gjort fel, att jag kommer få ångra det här.
Det här är inte början på något nytt mellan oss, det är bara ett långdraget farväl. Jag trodde jag skulle kunna vara med dig utan att det skulle hända något. Och allt var bra, tills en person frågade oss hur länge vi hade varit tillsammans, situationen vände och det knep till i mitt hjärta. Vi är inte tillsammans. Hon frågade varför, hon sa att hon såg att vi var kära och frågade när vi skulle bli tillsammans. Åt helvete med att träffas lite lättsamt när någon utomstående kommer och slänger någonting sådant i ansiktet på en. Hon sa att hon såg i dina ögon att du var kär i mig. Vi sa ingenting utan bara skrattade lite skämtsamt. Men hon sa allt det som vi velade undvika att tala om.
Jag kommer sakna dig
03.36 i skrivande stund så skriver han ett sms till mig. Mitt hjärta hoppar till, och sjunker sedan som en sten då jag vet att det kommer hända någonting dåligt. Magkänslan ljuger aldrig.
Du är det finaste jag vet.
Vill du ha mig så är jag din, utan en tvekan.
