thingsinlifes

det känns lite bättre nu, nu när jag vet att han tänker på mig. Det gör det lättare för mig på något sätt att glömma, genom att det inte bara är jag som är lidande utan även han, det kommer ta tid men jag står ut.

jag vaknade upp imorse, men jag gick och la mig igen efter frukosten. Jag hade varken ork eller lust att ta mig iväg till skolan så jag gick och la mig igen..

Då drömde jag om dig, det var fortfarande konstig stämning mellan oss, som om att vi inte kunde nå varandra. Med en tomhet i blicken men ändå den starka känslan av längtan.. Du satt dig ner och började spela på din guitarr och sjöng, din röst lät precis som om att jag suttit en till två ynka meter ifrån dig i verkligheten, din röst var klar och klingade så vackert du sjöng "Now I got to ge used to not living next door to alice" men böt ut namnet till mitt. Först låtsades jag som att jag inte hörde det, jag klarade inte ens av att kolla åt ditt håll, men du log och sökte efter min uppmärksamhet, när jag tillslut gav dig min uppmärksamhet med ett lätt men ändå halv spänt och lätt lidande leende för jag blev arg att du var så lätt sinnig medans jag led, ditt leende fick mig att le trotts att de var det sista jag ville. drömmen tog slut så fort jag givit dig det du ville ha. 

Jag vaknade upp uppriven och arg på mig själv, arg på min hjärna, arg på mina dumma drömmar.

Jag vill inte ha kvar dig i mitt liv, men mina drömmar föråder mig.