Mina systrar
Som de satt där och samtalade runt vardagen, äktenskapet och vuxenlivets ansvar och plikter, klirrade modern tankfullt med isbitarna mot glaset vände en klar, vaken blick mot sin dotter och sa;
”Glöm aldrig dina systrar”, rådde hon, medan hon rörde runt bland tebladen på botten av glaset.
”De kommer att betyda mer för dig ju äldre du blir. Det spelar ingen roll hur mycket du än älskar din man eller de barn du eventuellt får, du kommer alltid att behöva systrar. Kom ihåg att hålla kontakten med dem, umgås med dem och gör roliga saker tillsammans med dem…
Kom också ihåg att ”systrar” innefattar ALLA kvinnor…dina väninnor, din mor, dina döttrar och alla andra kvinnor som du har i ditt liv. Du kommer att behöva andra kvinnor. Det behöver kvinnor alltid.”
”Vilket lustigt råd!”, tänkte dottern häpet. Hon hade ju precis gift sig!? Hon hade ju precis anslutit sig till ”tvåsamheten”, blivit en stadgad gift kvinna. En vuxen!
Nog borde väl hennes nyblivna man och den familj som de stod i begrepp att bilda, vara alltnog för henne hädanefter? Hennes mening i livet…
Men hon lyssnade till sin mammas råd och höll kontakten med sina systrar och för varje år knöt hon fler och fler nya vänskapsband med nya kvinnor. Efterhand som åren flöt förbi kom gradvis till insikt över vad hennes mamma hade menat med sitt råd. Emedan tidens tand och naturens mysterier gör sitt med en kvinna, är det hennes systrar som står stadigt kvar och hjälper henne minnas vem hon är.
Så efter mer än 50 års leverne i denna värld hade denna kvinna lärt sig följande och detta säger allt;
Tiden passerar
Livet sker
Distans separerar
Barn växer upp
Jobb kommer och går
Så gör även kärlek
Män gör inte vad de borde göra
Hjärtan brister
Föräldrar dör
Kollegor glömmer tjänster man gjort
Karriärer avslutas
MEN…
Systrar finns där, oavsett hur lång tid eller hur många mil det finns mellan er
En väninna är aldrig längre borta än att hon finns där om du behöver henne
När du vandrar på din ensamma väg och kämpar med livets mödor, kommer kvinnorna i ditt liv att gå där bredvid dig, peppa dig och be för dig, göra dina bördor lättare och vänta på dig vid vägens slut
Om det blir nödvändigt kommer de att hjälpa dig dra ditt tunga lass och även bära dig sista biten om det behövs
Väninnor, döttrar, dotterdöttrar, sondöttrar, svärdöttrar, systrar, svägerskor, mödrar, mor och farmödrar, mostrar, fastrar, syster och brorsdöttrar, kusiner och alla annan släkt och familj;
Världen skulle inte bli densamma utan kvinnor, starka, modiga kvinnor. När vi inledde detta äventyr kallat ”systerskap”, hade vi ingen aning om de vilken ofantlig glädje men även sorg
som låg framför oss. Ej heller visste vi hur mycket vi skulle behöva varandra…
Varje ny dag behöver vi fortfarande varandra. Tillsammans är vi starka.
the thing is..
Det hela började som något så oskyldigt, det fanns aldrig en tanke på att det skulle bli vi.
Jag trodde jag visste vad jag ville, och jag ville vara fri. Vilket jag fortfarande vill.
Men jag visste inte att man kunde känna sig så fri i någon annans famn..
Varje dag är en ny dag, ett steg längre ifrån dig. Det känns. Snart finns du inte längre .
Men jag ser dig fortfarande när jag stänger mina ögon och det svider lika mycket varje gång.
Jag vill inte gå vidare. Men jag måste och jag vet att jag kan. Jag kommer inte kunna vara din
vän även om jag sagt att vi ska vara det. Jag vet inte hur man är din vän, hur kan man gå från
att du var den enda i mina ögon till att du är en bland alla andra?
Du har inte sårat mig, vi kunde aldrig vara det som förväntades av oss.
Du är ingen pojkvän, och jag är ingen flickvän. Vi passade inte in i ramarna.
Ibland önskar jag att jag kunde vara sån, en flickvän. Hur gör man ? Vem blir man ?
Men snart är det vår, och jag ska glömma dig, du ska bli en bland alla andra en dag, den dagen ska komma snart.
Jag är lycklig, jag mår bra, allt är fint, livet är fint. Det är bara det att jag ångrar hur jag betett mig i vissa situationer, jag önskar jag hade kunnat göra vissa saker annorlunda. Men jag har kämpat så mycket jag kunnat för att öppna mig, men det visade sig vara för sent vilket jag förstår. Men jag är den jag är och jag vet att jag inte hade kunnat göra det på något annat sätt än mitt eget. Ibland suger mitt egna hor sätt.
ur filmen 2 days in paris
”It always fascinated me how people go from loving you madly to nothing at all, nothing. It hurts so much.
When I feel someone is going to leave me, I have a tendency to break up first before I get to hear the whole thing. Here it is. One more, one less. Another wasted love story.
I really love this one.
When I think that its over, that I’ll never see him again like this… well yes, I’ll bump into him, we’ll meet our new boyfriend and girlfriend, act as if we had never been together, then we’ll slowly think of each other less and less until we forget each other completely. Almost.
Always the same for me. Break up, break down. Drunk up, fool around. Meet one guy, then another, fuck around. Forget the one and only. Then after a few months of total emptiness start again to look for true love, desperately look everywhere and after two years of loneliness meet a new love and swear it is the one, until that one is gone as well.
There’s a moment in life where you can’t recover any more from another break-up. And even if this person bugs you sixty percent of the time, well you still can’t live without him. And even if he wakes you up every day by sneezing right in your face, well you love his sneezes more than anyone else’s kisses.”
Du var någonting
Saker förändras. ständigt. Ingenting består.
Är vi inte alla människor levande bevis på detta? Är du fortfarande samma person som du var igår?
Känner du samma känslor? Tänker du samma tankar?
Livet står aldrig still och visst är det en charm i sig, men ibland önskar man att det hade stannat upp
lite längre, så man hade kunnat njuta bara ett par sekunder till.
Människors känslor ändras från dag till dag, jag är väl medveten om detta då jag är en utav
dem som har ett känsloliv som går som en bergodalbana.
Ändå kom det som en chock, som en käftsmäll att du inte längre ville.
Du blev rädd. Och jag förstår, jag har varit rädd varje steg under vår vackra saga, men jag vet nu i efterhand att skulle jag få en andra chans skulle jag inte vara rädd. Jag skulle vara din.
Men det är alldeles för lätt att vara efterklok.
Känslor och kärlek är någonting svårt, för mig har det varit någonting skrämmande, men du visade mig att det kunde vara någonting fantastiskt, och jag vågade tillslut öppna mig tack vare att du hade tålamodet att stanna kvar så länge.. Bara det visar vilken fin människa du verkligen är.
Du frågade mig om jag hatar dig nu.. Att du ens frågade sårade mig djupt in i själen, för jag kommer aldrig hata dig. Du kommer ha en alldeles speciell plats i mitt hjärta, för du lyckades öppna upp det ännu en gång. Du förtjänar en plats där. Jag är glad att jag lärt känna dig och jag hoppas du är lycklig för det skulle göra mig lycklig.
Men det var längesen detta hjärtat öppnat sig för någon, längesen jag blottade mig så mycket så jag vet inte om jag vill riskera att göra något dylikt igen. Jag har varit kär en gång tidigare, det sårade mig extremt mycket. Men jag var ung och naiv då. Nu andra gången om, känner jag denna smärta igen, men den här gången känns det värre just för att jag tillät mig själv att bli kär i dig. För jag visste att du verkligen var bra. Jag vill inte ge hjärtat till kärlek igen. För när man blottar sin själ för någon, så riskerar man eller ja nästan ber om att bli sårad.
Du var speciell.
Tack
+++
Just gonna say one thing...
Will I ever ?
ja, jag ville leva farligt så jag slängde mina skor
/ melissa horn - jag ska sakna dig imorgon
leave you alone
Do I?
I think It's only an illusion..
In the end, what we regret the most are the chances we never took.
Kärlek är överskattat eller?
Det har visat sig vara svårt att leva i nuet, att släppa på hämningarna pågrund rädsla för vad som komma skall. Så nu när chanserna är förbi, när det är försent för att älska så visar det sig att man ångrar sig att man ändå inte levde i nuet och tog alla de fina chanserna som livet hade att erbjuda.
Vad finns det då att göra?
Man får hoppas, att chanserna kommer igen och att man då lärt sig att ta vara på dem. Mycket mer kan man inte göra..
Nu sitter man här och undrar vad som kunde ha hänt om man struntade i sina rädslor och bara lät livet ha sin gång.
If I could do it over
I would trade give away all the words that I saved in my heart that I left unspoken
ska man bli avundsjuk på sin väns lycka?
vad är man för kompis då ? är man verkligen en kompis om man blir avundsjuk när en kompis är lyckas med något? som t.ex. får ett bra jobb, att man ibland har råd att unna sig någon extra eller hittar kärleken?
sådana som inte kan vara glad för sin väns skull är ingen vän, det är en parasit som försöker leva sitt egna liv på ditt, det finns två typer av sådana vänner, antingen ser den personen dig som din konkurrent och tävlar med dig genom livet eller så tror denna att den har dig som en ägodel som alltid ska finnas till hands och ställa upp på dennes villkor och när du inte finns där så, blir denna personen förbannad och säger att du är falsk.
sådana "vänner" behöver man inte här i livet, man märker med tiden vilka som är äkta och inte, de oäkta ska man inte slösa sin tid på, dem vill dig inget bra. LOOK OUT FOR THOSE FOOLS:
